Om ILO
Internationella arbetsorganisationen (ILO) är FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor. ILO har som grundläggande mål att bekämpa fattigdom och främja social rättvisa. I uppgifterna ligger att främja sysselsättning och bättre arbetsvillkor i hela världen samt att värna om föreningsfrihet, organisationsrätt och kollektiv förhandlingsrätt.
Sverige blev medlem av ILO år 1920 genom sin anslutning till Nationernas Förbund (NF). ILO har sitt säte i Genève, Schweiz.
Trepartismen är ILO:s särdrag. I detta avseende skiljer sig ILO från övriga FN-organ och från andra mellanstatliga organisationer. Regeringar och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer deltar i ILO:s beslutande och verkställande organ. Alla tre parter har oberoende status med full rösträtt.
Internationella arbetskonferensen är ILO:s beslutande organ. Arbetskonferensen sammanträder under en tvåveckorsperiod varje år. Vid mötet fattas bl.a. beslut som rör ILO:s normskapande verksamhet, dvs. om antagande av konventioner och dylikt. Därutöver fattas beslut om inriktning för ILO:s övriga verksamhet.
Styrelsen är ILO:s verkställande organ. Styrelsen sammanträder tre gånger per år. Sverige hade en plats i styrelsen som ersättare under perioden 2008 – 2011.
Inom Regeringskansliet har Arbetsmarknadsdepartementet det samlade ansvaret för ärenden som gäller förhållandet till ILO.
Den svenska ILO-kommittén
För nationell beredning av vissa ärenden som rör samarbetet med ILO finns, sedan 1927, den svenska ILO-kommittén. Den svenska ILO-kommittén är en självständig, trepartiskt sammansatt myndighet som lyder under Arbetsmarknadsdepartementet. ILO-kommitténs arbetsuppgifter och sammansättning regleras i förordning (1977:987) med instruktion för ILO-kommittén. Instruktionen bygger på ILO:s konvention (nr 144) om samråd på trepartsbasis för att främja genomförande av ILO:s normer samt ILO:s rekommendation (nr 152) i samma ämne.
ILO:s konvention (nr 144) om samråd på trepartsbasis för att främja ILO:s normer:
År 1976 antog ILO:s arbetskonferens en konvention om nationellt samråd på trepartsbasis som Sverige ratificerade den 16 maj 1977 (prop.1976/77:60). Det fanns redan ett sådant samråd i Sverige genom den svenska ILO-kommittén. I de övriga nordiska länderna finns liknande arrangemang.
Enligt ILO-kommitténs instruktion ska kommittén:
– utarbeta underlag för regeringens svar på frågeformulär rörande den internationella arbetskonferensens dagordning och för regeringens kommentarer till förslag till texter som ska diskuteras av konferensen
– utarbeta underlag för regeringens förslag innan regeringen lägger fram konventioner och rekommendationer för riksdagen i enlighet med artikel 19 i ILO:s stadga
– behandla frågor om tillämpningen av icke ratificerade konventioner och av icke tillämpliga rekommendationer i syfte att överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att främja deras genomförande och i förekommande fall ratificering
– behandla frågor i samband med redogörelser som ska lämnas till ILO i enlighet med artikel 22 i ILO:s stadga angående svensk tillämpning av ratificerade konventioner
– behandla förslag om uppsägning av ratificerade konventioner
– behandla frågor som föranleds av andra beslut inom ILO än de som rör konventioner och rekommendationer
– främja ökad kunskap om ILO och dess verksamhet
– årligen lämna en verksamhetsberättelse till chefen för Arbetsmarknadsdepartementet
Enligt instruktionen kan ILO-kommittén begära att Sida ska hålla kommittén informerad om insatser på det internationella utvecklingsarbetets område.
En uppgift, utöver vad som föreskrivs i instruktionen, är att besvara remisser från olika departement av statliga utredningsbetänkanden och andra initiativ med förslag som kan ha betydelse för Sveriges internationella åtaganden gentemot ILO. I samband med remisser av betänkanden/promemorior ser ILO-kommittén som sin uppgift att informera om förslagen är förenliga med eller strider mot Sveriges åtaganden enligt ratificerade ILO- konventioner.
Även pågående utredningar söker information hos ILO-kommittén om åtaganden enligt ratificerade konventioner.
Förordnade ledamöter och ersättare i ILO-kommittén
Regeringen har förordnat följande personer att vara ledamöter för perioden 1 januari 2023- 31 december 2024.
För regeringen:
fd. ordföranden i Arbetsdomstolen Cathrine Lilja Hansson (ordförande), och departementsrådet Ulrika Björne (vice ordförande), Arbetsmarknadsdepartementet, och seniora analytikern Cecilia Mobach, Arbetsmiljöverket.
För arbetsgivarna:
arbetsrättsexperten Ola Brinnen, och arbetsmiljöexperten Anna Bergsten båda Svenskt Näringsliv, och arbetsrättsjuristen Sofia Linder, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).
För arbetstagarna:
ombudsmannen Cyrene Martinsson Waern, LO, juristen Elise-Marie Donovan, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), och biträdande förbundsdirektören och förbundsjuristen Sophie Silverryd, SRAT.
Regeringen har förordnat följande personer att vara ersättare.
Vid förfall för ledamot i ILO-kommittén som företräder regeringen:
kanslirådet Emelie Barbou dec Places, Arbetsmarknadsdepartementet, ämnesrådet Peter Johansson, Socialdepartementet, och verksjuristen Stefan Kjellström, Arbetsförmedlingen.
Vid förfall för ledamot i ILO-kommittén som företräder arbetsgivarintresset:
arbetsrättsexperten Niklas Beckman och arbetsmarknadsexperten Amelie Berg, båda Svenskt Näringsliv, och experten Jeanette Grenfors, SKR.
Vid förfall för ledamot i ILO-kommittén som företräder arbetstagarintresset:
ombudsmannen Niklas Holmqvist, LO, ombudsmannen Anders Jonsson, Svenska Kommunalarbetareförbundet och internationella sekreteraren José Perez Johansson, TCO.
Experter
Therese Andersson, Sida, Yesim Atak, Transportstyrelsen, Sonila Yliniemi, Pensionsmyndigheten, , Caroline Larsson, Diskrimineringsombudsmannen, Erik Grape, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, David Folke, Skolverket och Ulrica Svedell, Försäkringskassan.
ILO-kommitténs sekretariat
ILO-kommitténs sekretariat består av kanslirådet Helle Ellehöj (sekreterare), departementssekreterare Sofia Rasmusson (sekreterare) och Annette Elfborg (kanslisekreterare), alla i Arbetsmarknadsdepartementet.